Medstjälparna

Göken!

Jag har två hundar som är väl värda att nämnas med tanke på att dom fullkomligt äger mig och styr all min vakna (och sovande) tid. Det är två halvvilda (läs helvilda) individer jag låtit blomma ut lite väl mycket i sina spretiga personligheter. Jag är inte den där dog whisperern som jag önskar, den som lägger spår varje söndag, gör nosework på torsdagar och tränar platsliggande medan pastan kokar. Våra hundar sitter ibland med till bords på varsin stol, ligger ofta på oss i soffan, tar smakprov i odlingen och jagar stackars kaniner i skogen (utan kommando då).

Valle, eller Waldemar som han egentligen heter är en weimaraner, en sån grå, ståtligt snygg hund man hittar i reklamen för en fräsig SUV (Sån enorm stadsbil som är minimal inuti, men ser ut som att den sväljer en hel kennel). Men tro mig, bakom den där ståtligheten hos hunden i SUV-reklamen vilar en förbannelse som drabbar den som vill ha en vacker och personlig hund i sitt liv. Googla memes och weimaraner, det säger allt.

Valle testar det här med att åka kommunalt. -Kul ändå!

Han må vara en räv, ja han har inte bara en räv bakom örat, han är en slug räv ända in i själen, men jag älskar honom villkorslöst. Han är verkligen den mest kärleksfulla, roligaste och konstigaste hund jag mött.

Som tur är finns Polisen Pollan som kan styra upp svinigheterna. Pollan bär en skepnad av fluffig statshund. Bakom den fluffiga pälsen finns en terrier med vilja som en oxe. Hon ser helst att ingen går på promenad i nordöstra skåde pga att hon har utsett området till hennes rike. Hon snor också mat om man vänder ryggen till och hon kan om hon vill klämma sig ut genom hundgården. Pollan är vår dröm, och jag kan bli tårögd bara av att titta på henne.

Ses i ottan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *