Ost är inget man skojar bort

Göken!

Idag var dagen DET, jag fick gulla med min alldeles egna vita Caprin. Du ludna och fina, Caprin. Den har legat och göttat sig i en luftfylld påse i fem veckor för att få den där perfekta luftfuktigheten som de små mögelhjältarna önskar för att växa o gro. Och som dom har grott och göttat sig. Alldeles luden och fin var den, precis som jag önskade. Inte ens en tillstymmelse av annan tillväxt.

Att göra ost är ett hantverk som verkligen kräver förståelse för vad som sker både kemiskt och mikrobiologiskt. Det krävs millimeternoga passning med tid, temperatur, pH och levande bakterier. Allt detta gör att mjölken som råvara går att forma till precis den ost en önskar. Säkert är det just därför jag drömmer om mitt egna lilla mejeri, det där med nördig mikrobiologi och kemi väcker ju den frågvisa femåringen inom mig. Jag vill verkligen veta i detalj varför det blir som det blir.

Min Caprin är ju vit och fin, men dessa kan ibland lagras i källare och då växer ofta, förutom det vita camembertmöglet som syns på min ost, vildmögel som ger mer svarta toner och ibland klara färger. På Orranäs Mejeri, där jag på en kurs gjorde osten, hade de en fantastisk källarlagrad Caprin med klar gul färg i möglet. Den osten var inget man skojar bort!

Överst till vänster skymtar det gula möglet på den källarlagrade caprinen. Helt fantastiskt! Med mig köpte jag också en koost, den som ljuvligt rinner ur sitt skal. En vit caprin och en getsalami. En salami med smak av get och den där perfekta syrligheten. Salami är förövrigt en favorit här hemma. Några skivor kan lyfta vilken rätt som helst, en umami med syra och karaktär som kan bryta av och tala för sig.

Där vid hagen kunde jag ägnat hela eftermiddagen, bara stå och beundra dessa fantastiskt roliga små djur. Små killingar som klättrar på allt det kan hitta och susar fram och tillbaka mellan mammorna.

Ses i ottan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *