Pollinera mera, backa bina

Göken!

Det här inlägget skrev jag på Instagram för några veckor sen:

”Igår kom biodlaren med sina drottningkupor som står på vår tomt över somrarna, med sig hade han som vanligt två burkar honung. Bland annat en ljuvlig trädgårdshonung med smak av örter!
-Ta med en tallrik och en kniv och kom ned till kuporna, sa han. Vilket mästerverk! På tal om att bin är fantastiska varelser så är det den biologiska mångfaldens dag idag. Bin om något är då värt att nämna. Utan deras pollinering försvinner mångfalden av växter. Främst är det kanske de vilda pollinerarna som gör störst tjänst för mångfalden men i takt med att dom minskar behövs allt fler biodlare. Med besprutning och minskade naturbeten minskar våra vilda pollinerare och även de växter som behöver hjälp med pollinering, särskilt våra hjältar de kvävebindande baljväxterna. Backa bina!”

Den orimligt färska honungen i vaxkakan var i sig en upplevelse, en ljuvlig smak av raps och försommar. Inte nog med att bina gjort den fantastiska honungen. När jag silat av honungen hade jag en massa vax kvar. -Hur kan jag ta tillvara på den?

Jo såklart! Något som för mig låter som de allra mest husmoderliga, tantiga, gröna vågiga, trädkramiga, greenpeaciga man kan göra. Egen bivaxsalva. Efter att läst 4-5 instruktioner tänkte jag: Enkelt! Smälta ihop vax med rapsolja och kokosfett, hur svårt kan det vara.

INGEN nämnde dock att det hela är som att försöka slå ihop en majonnäs med kalla ägg och varm olja. Alltså svårt, pga just temperaturskillnaderna (Majonnäs ska ju ha lika temp på råvarorna för att enkelt gå ihop i en emulsion). Exemplet kalla ägg och varm olja, alltså för att tydliggöra HUR mycket jag fick vispa för att få ihop vax och oljor.

Men det gick! Tackar mig själv för att jag uppmärksamt lyssnat på livsmedelskemin och fattat grejen bakom en emulsion (fosfolipider, polärt, opolärt osv. för att word styla). Det magiska tricket var att efter misslyckandet med separerad ickeblandad blandning, hälla av oljan igen när vaxet hamnat på botten och sen långsamt vispa in lite olja i taget. Vips så hade jag min emulsion.

Vilken succé för mina ömma, valkiga och torrspruckna händer, efter de två första arbetsveckorna med intensivt kroppsarbete. Bivax sägs ha antibakteriella egenskaper (obs, ej 100 % faktagranskat) och alla tre ingredienserna är såklart återfettande,

Jag använde alltså:

20% bivax
20% kokosolja EKO
60% svensk (obs!) kallpressad rapsolja KRAV

Smälte bivax i vattenbad.
Sen ska troligt oljorna strilas ned under vispning långsammare än jag gjorde. Tänk majonnäs, långsamt i början då det mest kritiska momentet sker där oljan ska finfördelas i vaxet.
Kyl ned något och sen häll på burk.
Förvara mörkt och kylt för längre hållbarhet.

Tyvärr hade jag otur när jag tänkte. Mitt bivax innehöll trots silande antagligen en del honung och därför blev procenten rent bivax lägre än väntat, alltså lite lösa salvor. Nästa gång blir det bättre!

 

BACKA BINA!

Ses i ottan!

Grön jordnötshummus med lime

Göken!

Jag slog just mig själv i hummusarnas höjder.

Enligt min mening ska det inte vara så krångligt att göra mat, därför slänger jag i lite vad som finns hemma för stunden och måttar sällan. Vad gäller hummusen, ner med allt i mixern och kör. Smaka sen av med kryddor. Just idag har jag gallrat morötterna, därför fick de bli:

En grön jordnötshummus med lime. I denna ljuva samsas:

1 paket kikärtor
1 näve späd morotsblast
ca 1 msk sesamolja
ca 1/2 dl rapsolja
ca 1/2 dl olivolja
En rejäl (läs två maxade) matsked jordnötssmör
1 vitlöksklyfta
En skvätt limejuice
Spiskummin
Chili
Salt (fega inte, mycket fett kräver mycket salt)

Som sagt, allt tillsammans rätt ner i mixern. Om hummusen känns lite torr, mer olja.

Kombon morotsblast, jordnötter, sesamolja och lite frisk lime var top!

En burk hummus i kylen är den perfekta snabbmellisen. I farten, mellan ensilageskottning och spenatskörd, går det snabbt att bre ett mastodontlager på en knäckemacka. Mängden fett och protein är rena energikicken mellan måltiderna. Med ett fysiskt krävande jobb i högt tempo är det viktigt att hitta enkla sätt för att fylla på förrådet. Ladda gunsen så att säga!

Ses i ottan!

Att grilla mitt hjärtas hjärtsallad

Göken!

Jösses, i 8 dagar, ca 32 gånger om dagen har jag skjutit undan tanken på att skriva något fyndigt här. Anledning är att jag förra veckan la upp mitt examensarbete på slutseminarium, ägnade helgen åt att fira och för att sen bränna av min första vecka på nya jobbet. Hela härligheten i ett hejdundrande tempo. Jag har alltså firat examen utan att officiellt tagit examen, fullt rimligt om man gillar att fira!

foto: Jörgen Mikkelsen

När jag igår tänkte att imorrn, då är tiden inne, då ska jag göra det. Såklart är idag dagen när jävulens alla gastar svärmar som mörka moln över mig. Jag är arg, så arg på allt. Gråten i halsen pga dålig mottagning här ute i skogen, samtalen bryts non stop, även för att grädden var slut till mina söndagspannkakor. Ja, alltså det har varit otaliga I-landsproblem som satt krokben för min sköna lediga söndag!

Men! Jag har just städat huset i full affektion (verkligen full affektion, t.o.m flyttat upp de där påsarna som i veckor väntat på att ta sig upp för trappen och in på vinden) och de värsta mörka molnen har just seglat förbi, de kommer kanske igen, men just nu är det lugnt i lägret, solen skiner och fåglarna kvittrar.

Därför tänkte jag tipsa om något så vacker och gott som en grillad hjärtsallad, som jag såklart odlat och skördat själv (PK, PK, PK).

Little Gem eller Hjärtsallad som den också kallas är en mindre Romansallad där enbart hjärtat av salladen används. Jag använder hela salladen, men i butik säljs ofta salladen avskalad och som enbart ett fast litet hjärta, därav namnet hjärtsallad. Little gem är dessutom en kulturarvssort, från 1870-talet som är värd att lyfta till skyarna! En lyxsallad som också är perfekt att plocka av bladen på och använda som små skålar till fingerfood för allt möjligt gottit i. Som en liten räkceviche, skagen, lax eller kanske en jordnötshummus med rostade vitlökskrutonger på.

Men den passar också utmärkt att grilla. Ja, på just denna bild steker jag den, men mitt tips är att grilla den pga säsong. Allt ska grillas så här års, såklart, jag själv grillar dock aldrig.

Dela den på längden, på med olja, citron, ev. lite chili, salt och peppar och fräs den på grillen (eller i stekpannan uppenbarligen) till den fått färg. Det är en hit! Smaken av sallad får en djupare sötma och lite bittra toner. Eventuellt om du känner för riktigt lyx i tillvaron, kan du strö på lite rostade frön , solros eller sesam, gärna svarta då. Både gott och snyggt!

OM du har en ko hemma och du vill plocka av yttre bladen för en look av en äkta hjärtsallad, á la butik. Då kan du fodra din ko med den. Tänk turbofarten du får gödsel till din nästa sallad du ska skörda, som du kan mata kon med, som sen ger dig gödsel igen! Vilket kretslopp!

Låt mig förresten presentera the lady of the ladies, Scharrie, hon är chefen av eliten (mjölkkorna alltså). Bestämmer det mesta faktiskt! Som en riktigt kvinna ska göra. En av mina favorttanter, full av integritet och självständighet.

Ses i ottan!

Kålrotens sista suck

Göken!

Jag vet att kålrot inte är vad man vill ha nu när sommaren intensivt dansat in med full kraft. Men sanningen är att för mig som äter efter vad som finns på gården är det fortfarande lagrade rotfrukter som pockar på förädling. Bladgrönt finns det gott om men innan bönor, betor, blomkål, broccoli osv. tittat fram är det fortfarande kålrot och rotselleri, förvarade från förra säsongens som kräver sin stund för att lyftas.

Att helbaka kålrot känns som ett evighetsprojekt. Tre timmar i ugn liksom, vem planerar ens sin middag tre timmar innan. Inte jag.

Därför bakar jag min kålrot i mikron, för att sen sätta sista finishen i ugnen. MICRON, big NO, NO tänker du. Jag tänker SNABBT OCH SMIDIGT.
Jag skrubbar kålroten noggrant och lägger den sen i en skål med en skvätt vatten i botten (ca 1 dl) och kör den i mikron på 20 minuter. Kålroten ska bli genombakad, testa med en sticka om den är mjuk rakt igenom, annars in i några minuter igen.

Sen kommer finliret. Medan kålroten bakas i mikron brukar jag gotta ihop smör med lite örter, exempelvis gräslök och persilja eller vad som finns hemma. Sen i med riven vitlök, salt (mycket!) och peppar och en skvätt vitvinsvinäger (fett och syra är mina bästa vänner). Jag blandar smöret tills det är mjukt och smidigt sen smetar jag in kålroten med ett rejält lager.

Ugnen på full fräs (typ 275) och in med kålroten i 10-15 min. Om det är tillräckligt varmt och tillräckligt mycket salt i smöret kommer de bli en saltbakad yta som frasar så där härligt.

Vem älskar inte en gyllengul kålrot med krispigt saltbombat skal!

Ses i ottan!

Att se saker gro

Göken!

 

Sånt här gör mig fuktig i ögonen. Ett litet frö som sätts i jord och blir till detta, en späd liten planta och efter några veckor kan bli till den mest fantastiska, krispiga spänstiga, kryddiga fänkålen. Att sen få ta hand om denna i kombination med andra råvaror eller som en stolt solitär på tallriken, de är något som får mig varm ända in i själen.

Med tanke på hur mycket jag skriver om min odling, bland annat på min instagram, kan man tro att jag odlat i alla år, men OBS så är inte fallet. Jag är svingrön, hehe grön. Jag började odla för två år sen, men föll pladask. Dock gör jag allt till 110 % och lämnar inget till slumpen, med det sagt har jag alltså läst allt jag kunnat och tagit reda på varför fänkålen går i blom (som på bilden nedan), istället för att bli riktigt fet och krispig, varför bladen krullar sig på tomaten och chilin tappar blommor, varför jorden inte måste vara så där bekvämt svart och jämn som i köpesäcken.

Jag går på nitar och lär mig hela tiden. Oroar mig ständigt över varför bladen blivit så gula och om det är för varmt eller för kallt. Om balansen mellan kväve o fosfor är bra. Kanske har jag vattnat för mycket? Jag är en riktigt hönsmamma vad gäller mina plantor. Men kul är det och jag dagdrömmer om min stora odling som ska delas med andra för att fler ska få smaka på och njuta av dessa orimligt fina grödor. Grödor som inte färdats i dygn innan de hamnar i handen på konsumenten. Grödor som inte, med hjälp av konstgödsel och besprutning, växer på bekostnad av miljön.

Grönkålshav, vackert så knäna sviktar och hjärtat slår ett extra slag.

Ses i ottan!