Att se saker gro

Göken!

 

Sånt här gör mig fuktig i ögonen. Ett litet frö som sätts i jord och blir till detta, en späd liten planta och efter några veckor kan bli till den mest fantastiska, krispiga spänstiga, kryddiga fänkålen. Att sen få ta hand om denna i kombination med andra råvaror eller som en stolt solitär på tallriken, de är något som får mig varm ända in i själen.

Med tanke på hur mycket jag skriver om min odling, bland annat på min instagram, kan man tro att jag odlat i alla år, men OBS så är inte fallet. Jag är svingrön, hehe grön. Jag började odla för två år sen, men föll pladask. Dock gör jag allt till 110 % och lämnar inget till slumpen, med det sagt har jag alltså läst allt jag kunnat och tagit reda på varför fänkålen går i blom (som på bilden nedan), istället för att bli riktigt fet och krispig, varför bladen krullar sig på tomaten och chilin tappar blommor, varför jorden inte måste vara så där bekvämt svart och jämn som i köpesäcken.

Jag går på nitar och lär mig hela tiden. Oroar mig ständigt över varför bladen blivit så gula och om det är för varmt eller för kallt. Om balansen mellan kväve o fosfor är bra. Kanske har jag vattnat för mycket? Jag är en riktigt hönsmamma vad gäller mina plantor. Men kul är det och jag dagdrömmer om min stora odling som ska delas med andra för att fler ska få smaka på och njuta av dessa orimligt fina grödor. Grödor som inte färdats i dygn innan de hamnar i handen på konsumenten. Grödor som inte, med hjälp av konstgödsel och besprutning, växer på bekostnad av miljön.

Grönkålshav, vackert så knäna sviktar och hjärtat slår ett extra slag.

Ses i ottan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *