Spetskål, trattisar, brynt smör och hasselnötter

Göken!

På dagen skogs-kaffetur upptäckte jag att samma stubbe som förra året är trogen och levererar nu mängder med trattkantareller.

Till middag blev det såklart kantareller. Dom fick den ädla platsen på en ungsbakad spetskål öst med brynt smör och hasselnötter.

-Förväll kantarellerna, lägg dom i torr panna till vätskan puttrat bort. Salta svamparna och ställ åt sidan.

-Lägg en stor klick (ca 1 dl) smör i en panna puttra tills smöret luktar karamell och är gyllenbrunt. Lägg i hackade hasselnötter, låt dom bubbla någon minut i smöret. Lägg en delad spetskål i pannan tillsammans med smör och spetskål och stek till lite yta.

-Lägg spetskålen i en form, på med någon matsked soja och någon matsked vinäger, salta, sen på med svampen och ös sist på det brynta smöret och hasselnötterna.

-In i ugnen på 175 grader i ca 20-30 min.

Ät och njut!

Den karamelliserade, nötiga, djupa smörsmaken balanseras bra med vinäger. Därför tänker jag att det icke ska fegas med syran i rätten. Sältan och umamin från svampen gör det hela till en dans i munnen.. och själen!

Till denna gottiga kompott samsades brytbönor och en kinakålssallad med gurka, purjo, picklad KarlJohansvamp och en vinegrette på olivolja, vinäger, soja, fisksås och sesamolja. OCH ETT GLAS VIN! Som förövrigt inte alls passade till den syrliga smaken i maten. Men vad gör väl det, vinet gick att dricka efter maten också!

Ses i ottan!

Slow living

Göken!

Jag inspireras av personer som lever sitt liv på andra, enklare sätt och mer av slow living än normen i samhället. Jag är inte där än, men söker mina stunder. Värderingarna i livet ligger närmre jord, själ och stillhet nu än innan.

Varje ledig morgon är helig för mig, då börjar jag dagen med en långsam promenad med hundarna. När solen gått upp(!) till skillnad mot de becksvarta vardagsmorgnarna. Vi stannar ofta hos korna och beundrar dom en stund.

Nästa steg är att mala mitt kaffe för hand, i en gammal kaffekvarn vi fått från min sambos mormor. Den här stundens vevande, som gör att kaffekoppen är lite mer omsorgsfullt bryggd, gör att den smakar så mycket bättre. Och att jag faktiskt smakar och känner kaffet.

Det fina med mat och dryck. Genom att det tillagas och bereds lite mer omsorgsfullt kan det ge oss en liten smula av närvaro. Kanske räcker det med att man en vardagskväll tillåter matlagningen att ta tid och stänger av alla tankar och måsten runt omkring. En stunds närvarande som kanske gör att nästa dag kan kan startas med en lugn och stabil känsla i kroppen.

Ses i ottan!

Picklad blodsopp

Göken!

Blodsopp, denna ljuva ludna sammetslena färgklick har jag precis lärt känna. Efter att den första hamnade i min korg, har blodsoppen förföljt mig. Det finns omåttligt många i skogen kring oss och jag måste stålsätta mig själv för att inte plocka när jag går förbi på hundpromenad. För vem hinner ta hand om flera kilo svamp on dagen.

Blodsoppen har röd fot. Det röda är inte i form av ett ådernät, utan röda små prickar. Den har gula rör med röd yta, rören är det som sitter under hatten. Hattens topp är sammetslent och brunt med skiftning av grått och grönt. Köttet är gult men blir blått vid beröring.

Det finns förväxlingssvampar och blodsoppen särskiljer sig genom de röda prickarna på foten. Till skillnad har förväxlingssvamparna, eldsopp och djävulssopp ett rött ådernät på foten.

Förutom att den är snygg i sin orörda form är den också sjukt snygg när den delas. Blodsoppen oxiderar och blir blå vid beröring, när ytan når syre. Den går alltså blixtsnabbt från gul till blå när kniven går genom svampen. Fascinerande!

I skogen hittade jag, förutom dessa stora dubbelvarianter, en hel drös med små, små blodsoppar, så där perfekt runda bollar med tätt sittande hattar. Att skiva ner dessa i en smörstekning eller hacka ner i en soppa var absolut orimligt. Därför tänkte jag att tiden var inne för att prova inläggning av svamp!

Jag rensade svamparna, kokade dom sedan i 10 min. La dom i en burk och slog över en cirka 1-2-3 lag. En del ättika, 2 delar socker, 3 delar vatten. Cirka skriver jag för att jag aldrig mäter, går på känsla och kontrollsmakar alltid. Oftast har jag mindre socker och mer ättika i min 1-2-3-lag. I lagen hade jag också kummin, senapsfrö, vitpepparkorn och lagerblad. Sen har burken stått i 3 dagar. Idag var premiärsmakning!

Den picklade svampen samsas på tallriken med potatismos (självklart med muskotnöt), köttbullar, fjällskivlingsås, inlagd lök, pressgurka och stekt lök. Redig husman kräva också sin sprinklade persilja (..och stekta lök såklart).

Svampen var en hitt! Blodsoppen är lite mer fast i strukturen och passar säkert därför bra att pickla. Och snygga blev dom med!

Ses i ottan!

Mycket vill ha mer

Göken!

I år skulle jag bara ha ca 5-6 plantor tomater. Förra året blev det på tok för många. Det tar ju sin tid att plantera, ge näring, binda upp, pyssla och dutta med varje planta. Framförallt tar det tid att VATTNA. Ännu mer framför allt tar det tid att oroa sig för sina plantor. Jag tar ju gärna i lite extra när jag sår, om det inte tar sig och har samtidigt svårt att slänga mina kära toppar till plantorna som jag klipper av. Av topparna blir det nämligen nya plantor på nolltid, om dessa får stå i vatten i några dagar, eller direkt ner i fuktig jord. Därför stod jag alltså med 18 plantor som plötsligt akut var tvungna att planteras om.

Som tur är finns det nästan alltid svarta platshinkar att köpa för en halv guldpeng på exempelvis blomsterlandet. Dessa 18 plantor har jag duttat, gullat och oroat mig för hela sommaren och igår skördade jag av det absolut sista.

Som en tavla på köksbänken.

Bifftomaten Brandywine

Det fina med tomater är att så länge de har växt till sig i storlek kan de utan problem ligga och mogna i rumstemperatur. Det gör att skörden kan bli lite mer effektiv.

När det krisade och jag hade ca två kilo tomat som var tvungen att tas hand om NU. Då halverade jag dem, la dom med den öppna sidan upp på plåtar. Läggs den snittade ytan mot plåten så tar det en evighet innan de torkar. Jag satte sen ugnen på 50 grader. Luckan på glänt, med en slev eller annan uppfinning emellan. Sen lämnade jag de där över natten.

När dom är torkade kan de läggas i en burk med en god olja, skivad vitlök, basilika, salt och en skvätt vinäger.  Jag gillar det lite extra syrligt och tar mer än en skvätt vinäger. Syran i vinägern hjälper också till för hållbarheten.

Jag förvarar den inlagda tomaten i kylen. Anledningen är för att tomaterna har legat i ugnen i många timmar.  Under denna tiden, i en härligt trivsam temperatur för oönskade bakterier, kan det växa till och oljan kan sen härskna. Trist att behöva slänga burkar som blivit dåliga. Därför tar jag det säkra före det osäkra.

Vi ses i ottan!

Svampar är det nya

Göken!

Jag snöar ju lätt in på saker och ting. Och nu kretsar min lediga tid kring svampar. Tills för en vecka sedan hade jag bara plockat kantarell och någon enstaka sort till. Nu googlas det på skivor, strumpor och rör. Tomater, ogräs och andra måsten får vänta för det finns svamp att finna.

Nu har jag breddat repertoaren något för varje dag. Denna drömmen i livet stod där så snygg och stolt. -Hmm väldigt snygg flugsvamp, tänkte jag och gick vidare. Sen fick jag reda på vad det var. En stolt fjällskivling som bara ber om uppmärksamhet och smör i en panna.

Jag har också lärt mig att älska blodsopp. Den röda nere till vänster. Är den inte vacker så nackhåren reser sig?!

Kallejohansvamparna har fått mysa in sig i en pickleslag tillsammans med lök, kummin och senapsfrö. Där ska dom få ligga och ha sig ett tag.

Stolt fjällskivling. Finner inte ord.

Ses i ottan!

Kål med attityd

Göken!

Håll till godo! Här kommer en bildbonanza på en av mina (många) älsklingar i livet. Spetskålen.

Den fina, snygga, härliga i kål-kompisgänget som fångar allas blickar. Den som fick uppmärksamhet av de mest spännande killarna, som alltid var så där oansträngt snygg och alltid fällde de mest välformulerade replikerna. Och såklart skrattar snyggt och medryckande. Som är söt, mjuk och ödmjuk men ändå med styrka och självkänsla. DET är spetskålen i kompisgänget.

Här om dagen skördades årets första spetskål och jag hade med mig ett gäng på helgens marknad. Tog såklart snabbt slut, för vem vill inte ha en med en spetskål att hålla om och vila sina ögon på.

Se bara, snygg med kläder.

Och utan! Knäsvag är ordet.

Mitt tips är att göra som jag gjorde förra året, välja ut en liten spänstig en med attityd (viktig detalj).

Dela på mitten, smeta på honung, jordnötssmör, citron, risvinäger, salt och peppar.

In i ovnen! Minns ej temp osv. Men säkert blir 175 grader i 20-30 min bra för att behålla spänst men ändå få en yta.

Lite pesto och soltorkad tomat till och snygga till med en nypa sesamfrön. Säkert ännu snyggare med svarta sesamfrön!

Ikväll ska jag göra min spetskål med hasselnötter och brynt smör. Blir säkert inte en ledsam middag. Har också en hög med Karl-Johan svamp som ska bli något.

Medan jag funderar på hur Karl-Johan ska ätas ska jag nu iväg och rösta. Det hoppas jag (fan) att du också gör. Och inte SD då, för vi kan INTE ha ett gäng pottsorkar till att styra landet. Vem vet vart det skulle sluta. Tacka vet jag mångfald, landsbygd och frihet!

Ses i ottan

Inte alltid lyser solen

Göken!

Nej, inte alltid lyser solen. Men efter regn kommer solsken. Det vet ju alla!

Dag nummer två och en inre stress som maler onda tankar och halsbränna som påminner om att skynda mig ännu mer och andas lite mindre. För uppenbarligen blir jag en lite bättre människa om jag gör allt lite snabbare och hinner åstadkomma lite mer för varje vaken minut (obs ironi).

Det här med hormoner är väl jävulens påfund. Nej, egentligen inte. Sanningen är ju att typ alla våra funktioner i kroppen styrs av hormoner (Typ allt som har med ätande att göra och jag älskar ju att äta). Därför är det inte jävulens påfund. Men dom där hormonerna som kokar ihop en liten sate på axeln, som bara inte kan låta bli att tjata: -”Du gör nog inte rätt nu” -”Du borde inte göra så” -”Nu tänker dom nog att du är en idiot” -”DU GÖR FEL” -”Snart kommer alla på att du egentligen inte vet ett skit”

Och att det sen ska ta ca ett dygn att ta sitt förnuft till fånga och inse att det är hormonsaten som klankar och klagar.

Lagom då kommer solen igen och jag behöver inte längre tävla mot mig själv för att bevisa för saten att jag inte är en nolla. Då skallar jag saten, tar ett djupt andetag och tänker att imorgon är en ny dag.

Kvällen spenderas i soffan, med en kaffe och en vit lurvig hund på magen.

Ses i ottan!

Zucchinibjässe med gottekompott

Göken!

Trots kallare väder har de sista dagarna följt av regn varit varma och soliga. Vad händer då? Jo Zucchinin som gömmer sig i gräset blir till en bjässe på två obevakade sekunder. Även om små zucchini är mina favoriter ska de stora bjässarna icke föraktas!

Dela bjässen på mitten, gröp ur det mjuka, ner med det i en bunke och blanda med allt gott du hittar där hemma.

Idag blev det en gottekompott av:

Svartkål

Körsbärstomater

Oliver

Pesto

Gul lök

Vitlök

Rapsolja

Chili

Parmesan

Salt och peppar

In i ugnen på 200 grader i ca 25 min.

Den kan säkerligen bakas längre i ugnen, men jag gillar när både zucchini och lök är lite chunky.

Ses i ottan!