Inte alltid lyser solen

Göken!

Nej, inte alltid lyser solen. Men efter regn kommer solsken. Det vet ju alla!

Dag nummer två och en inre stress som maler onda tankar och halsbränna som påminner om att skynda mig ännu mer och andas lite mindre. För uppenbarligen blir jag en lite bättre människa om jag gör allt lite snabbare och hinner åstadkomma lite mer för varje vaken minut (obs ironi).

Det här med hormoner är väl jävulens påfund. Nej, egentligen inte. Sanningen är ju att typ alla våra funktioner i kroppen styrs av hormoner (Typ allt som har med ätande att göra och jag älskar ju att äta). Därför är det inte jävulens påfund. Men dom där hormonerna som kokar ihop en liten sate på axeln, som bara inte kan låta bli att tjata: -”Du gör nog inte rätt nu” -”Du borde inte göra så” -”Nu tänker dom nog att du är en idiot” -”DU GÖR FEL” -”Snart kommer alla på att du egentligen inte vet ett skit”

Och att det sen ska ta ca ett dygn att ta sitt förnuft till fånga och inse att det är hormonsaten som klankar och klagar.

Lagom då kommer solen igen och jag behöver inte längre tävla mot mig själv för att bevisa för saten att jag inte är en nolla. Då skallar jag saten, tar ett djupt andetag och tänker att imorgon är en ny dag.

Kvällen spenderas i soffan, med en kaffe och en vit lurvig hund på magen.

Ses i ottan!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *