Ut i skogen!

Göken!

Ut i skogen och plocka svamp. Det finns inget härligare! Ta med hundar, ungar, föräldrar, svärföräldrar, kompisar, grannar eller katten. Ta också med en termos kaffe och en macka eller en kaka.

Att plocka svamp är så rogivande. Jag har svårt att göra saker utan ett syfte. Gå på promenad i skogen utan att hunden behöver rasta sig händer knappt. Att leta svamp gör det hela meningsfyllt och fyller självförverkligande-kontot. Plocka sin egen mat liksom. Att sen tillaga något gott och fylla skafferiet med det goda gör det totalt on top!

En stund i skogen kan få vem som helst i ett mindfult(fint) mind set. Till och med Stånk-Tommy kan samla sig en stund vid svampplockning. Det blir ett naturligt tillfälle för passivitetsträning. Win win.

Det bästa och snabbaste att förädla och förvara svampen.

Picklade trattkantareller:

-Slå på vattenkokaren.

-Mät upp 2 dl socker, 1 dl ättika, 3 dl varmt vatten i en bunke. Ställ i vattenbad för att svalna (vid tidsbrist, annars låt stå för att svalna)

-Lägg två lagerblad, 2-3 vitpepparkorn, 2 enbär i en burk. (Det går också bra att skippa kryddor, blir gott ändå) Fyll på med svampen. Pressa ner rejält med svamp, dom krymper lite av lagen.

-Häll över lagen. Stäng locket. KLART!

Går att äta efter en timma, men såklart mer smak om det får så och dra sig under natten.

Sista dagarna har dessa kvittrande smakhöjare agerat kompis till både hjortgryta och ädelostpasta. Succé varje gång!

Ses i ottan!

Brynt smör i äppelkaka

Göken!

Äppelkaka är väl ingen big deal. Men för en som är glutenintolerant är en saftig, ickesmulig kaka en dröm. Därför är jag nu under äppelsäsongen uppe i min cirka 6:e äppelkaka. Fullt rimligt enligt mig! Snart övergår jag till morotskaka. Äta efter säsong ni vet.

En äppelkaka med brynt smör får ännu djupare smak. Brynt smör är livets guld och låter också väldigt fräsigt och säljande!

 Jag tänkte att det vore snällt att dela med mig av mitt basrecept för mjuka kakor som alltid blir så där saftigt, göttigt och smakrikt i kakhålet (munnen alltså). Det går fint att skippa äpplen, kardemumma och exempelvis ha i citronzest och vanilj istället för en gottig sockerkaka. 

Mjölerna jag använder är 25 % potatismjöl, 25 % mandelmjöl 50 % durramjöl. För några år sen var durra hopplöst att hitta om man inte bodde i storstan ä.k tokstan. Nu finns det på de flesta större butiker. Möjligheterna för oss glutenfria blir bara bättre och bättre!

Så till äppelkakan:

-Ugnen på 175 grader.

-Smöra en form och strö med kokos eller mjöl.

-Kärna ur och skiva 2-3 äpplen (ja, mycket men gott och blir ännu saftigare). Lägg skivorna i muskovadosocker och kanel (vanligt socker går också fint men muskovado ger en mjukare och mer karamelliserad söt smak). Mät inte, bara strö på och känn efter.

-Vispa 3 ägg med 3 dl socker, mycket fluffigt.

-Blanda ihop i en annan bunke:

  • 1 dl durramjöl
  • 1 dl mandelmjöl
  • 1 dl potatismjöl
  • 2 msk bakpulver
  • 1 tsk xantangummi
  • 1 msk fiberhusk
  • 1 krm vaniljpulver
  • 2 tsk kardemumma

(Nu förstår jag att du som är industri- och tillsatskritiker sätter i halsen när du läser xantangummi. Gummi, låter livsfarligt! Frukta icke, fermenterade sojabönor är inget man dör av. Xantangummi tillsammans med fiberhusk är räddningen för torra glutenfria degar)

På spisen smälter du 100 g smör, som får puttra tills det luktar karamell och är gyllenbrunt. Sen ger du det några andetag, för att svalna något, innan du häller i 1 dl mjölk.

-Blanda nu i alla torra ingredienser i ägg- och sockerfluffet. Häll sen i det heta smöret och mjölken. Blanda runt och häll upp i formen. Att ha i hett smör och mjölk har jag fått för mig ger en kick till bakpulvret. 

-Häll sen över äpplena och tryck ner dom i smeten. Det känns som fööör mycket äpplen, men pressa ner dom! Det blir bra!

-Strö på pärlsocker, det är både snyggt och ger en praktiskt skorpa på kakan som hindrar den från att sjunka ihop så där besvikande mycket.

-50 minuter i ugnen brukar vara lagom, men ställ klockan på 40 min och testa med en sticka, icke kladdig sticka betyder färdig kaka.

GLÖM EJ ATT SLICKA SKÅLEN!  -Lick the bowl, ni vet. Smeten är nästan godare än själva kakan.

Ses i ottan!

Kinesisk gräslökskapris

Göken!

Dagen har till 95 % bestått av flyttkartongsstapling och sanering av diverse kompost- och jordfabriker. När huset ska magasineras i ett halvår kan det bli lite dålig stämning om hela bohaget plötsligt luktar bokashikompost och koskit. Mitt emellan skurande av jordfabriker och pallkragetömning gick jag förbi den kinesiska gräslöken. Stora fina knoppar satt där på de överblommade bollarna och ropade att de ville bli kapris. -okej, sa jag. Jag har egentligen inte tid, ett hus ska packas ned i lådor. Men att göra kinesisk gräslökskapris är också viktigt. -Vi kör, kapris får ni bli!

Jag plockade av de små fröknopparna vilka var som små poppande smakbomber i munnen. Som en blandning av vitlök och gräslök, precis som bladen på den kinesiska gräslöken, men med ännu mer smak.

Fröknopparna, vilka blev hela 1 dl, la jag i en glasburk. På dessa hällde jag ca 0,5 dl salt och skakade runt lite. Där ska de nu få ligga och salta till sig i fyra veckor. Sen ska dom få en tvätt och ett livslångt vinägerbad. Ett livslångt vinägerbad, det låter det!

Fortsättning följer för den kinesiska gräslökskaprisen. Så länge ska jag avnjuta två dagar på en internationell ostkonferens med mejeribesök och föreläsningar. Mig går det då ingen nöd på!

Vi ses i ottan!

Slattar är guld

Göken!

Vi kan väl komma överens om att vi inte slänger slattarna i slasken. Jag snackar alltså slattarna från den inlagda vitlöken, soltorkade tomaterna, oliverna eller den bästa slatten av dom alla: kimchislatten.

Dessa slattar har legat och dragit åt sig smak och kan vara en av de bästa och snabbaste smakhöjarna. Kanske till en sås, som ovan. En yoghurtsås som smakas upp med oljan från soltorkad tomat. I den fanns både lite syra från vinäger, massor av tomatsmak och även vitlök. Bara att röra ner i yoghurt eller cremefraishe med lite salt och peppar.

Eller som burken på den övre bilden. En burk egeninlagda oliver jag fått från en vän. I denna fanns allt möjligt gott. En SMAKBOMB. Har anat vitlök, olja, vinäger, oregano, timjan citron och sälta från oliverna (som inte längre finns kvar i burken). Den var ljuvlig att steka kål i, svamp och även i ha i köttfärssåsen.

Smak på burk, släng ej!

Ses i ottan!

Yoghurt, what about it?

Göken!

Att göra egen yoghurt är inte alls svårt! Något som jag tränat på en hel del när jag gjorde mitt yoghurtprojekt som examensarbete. Arbetet syftade till att ta fram en yoghurt gjord på gårdens egen bakterieflora. Alltså skulle de naturliga mjölksyrabakterierna som fanns i mjölken fermentera denna och bli till en gårdsyoghurt.

MEN man behöver inte krångla till det så värst.

Gör egen yoghurt enkelt:

Se till att du har en slatt köpeyoghurt hemma.

-Värm upp mjölk, förslagsvis 1 Liter, till 80 grader.

Nu är mjölken fri från oönskade bakterier men har fortfarande massa gottigt mjölksocker som yoghurtbakterier älskar. Dock gillar yoghurtbakterier 40-50 grader, därför:

-Ställ kastrullen i ett vattenbad med kallt vatten och kyl ned till 45 grader.

Om alla redskap varit rena, inga fingrar varit i mjölken eller djur svept förbi, ska den nu vara ett fritt tillväxtmedium för yoghurtbakterierna.

-Tillsätt en skvätt köpeyoghurt. Till en liter mjölk använder jag två matskedar. Det är inte millimeternoga. Tänk hellre mindre än mer. För mycket kan göra yoghurten grynig.

Yoghurtbakterierna har nu gott om näring i mjölken och kommer att växa och bli fler. I takt med att bakterierna blir fler bildas mjölksyra, pH sänks och mjölken blir tjock och smakar syrligt.

– Häll upp mjölken i en termos. Ställ den i ugnen på lägsta möjliga grader (oftast 50 grader), i 3 timmar. Stäng av ugnen och låt termosen stå kvar i 2-5 timmar till.

-Häll sen upp på burk och kyl ned.

Ät med äppelmos, frön, nötter eller jordnötssmör och hallonsylt, eller ringla lite honung på färska bär, eller varför inte en fräsig granola, sånt är ju på modet.

Min erfarenhet är att yoghurten blir snabbare tjock om värmen är 47-50 grader. MEN om den står längre tid i 40-45 grader bildas det mer smaker. Därför har jag den i termos. Dels för att den ska isoleras och inte bli 50 grader, som ugnen är. Dels också för att den ska hålla värmen länge och då hinna få mer smakutveckling . Men har man bråttom, kör 4 timmar i glasburk i ugnen med luckan på glänt. Funkar det med. Men värmen får inte gå över 52 grader, då är chansen stor att bakterierna dör.

Testa! En egen yoghurt är godare och känns liite härligare än köpeyoghurten.

Är den gjord på mjölk från din favoritko kommer den smaka ännu bättre! Maya, just sayin!

Ses i ottan!

Tunga grejer

Göken!

Plockade precis ut det tunga artilleriet ur ugnen.

I ett vattenbad har denna ljuva legat och gottat sig till en innertemperatur på 70 grader. Leverpastej med fläsk, timjan och en gnutta cognac.

Viktigt är för mig att inte moffa i sig av filéer och kotletter en efter en och glömma resten av djuret.

Köttbonden, skriven av Lina och Oscar Westman, är världens bästa bok för den som vill lära sig att ta vara på hela djuret. Och framförallt världens bästa bok för den som drömmer om att bli sin egen bonde.

Förutom att leverpastej är gott, är det ju också rena näringsbomben. Som en pillerburk med extra allt. Det om något behövs ju nu när mörkret, hösten och tröttheten lurar bakom hörnet (läs slår till som en orkan och skallar den som inte skaffar beredskap).

Leverpastejen gjorde jag för flera månader sedan och frös in i en massa portionsförpackningar. Perfekt att plocka fram och baka av när andan faller på. Nu föll andan på. Tur för mig att jag har ett enormt överskott av inlagd gurka i skafferiet. En kvällsmackan blir det garanterat!

Ses i ottan!