Picklad blodsopp

Göken!

Blodsopp, denna ljuva ludna sammetslena färgklick har jag precis lärt känna. Efter att den första hamnade i min korg, har blodsoppen förföljt mig. Det finns omåttligt många i skogen kring oss och jag måste stålsätta mig själv för att inte plocka när jag går förbi på hundpromenad. För vem hinner ta hand om flera kilo svamp on dagen.

Blodsoppen har röd fot. Det röda är inte i form av ett ådernät, utan röda små prickar. Den har gula rör med röd yta, rören är det som sitter under hatten. Hattens topp är sammetslent och brunt med skiftning av grått och grönt. Köttet är gult men blir blått vid beröring.

Det finns förväxlingssvampar och blodsoppen särskiljer sig genom de röda prickarna på foten. Till skillnad har förväxlingssvamparna, eldsopp och djävulssopp ett rött ådernät på foten.

Förutom att den är snygg i sin orörda form är den också sjukt snygg när den delas. Blodsoppen oxiderar och blir blå vid beröring, när ytan når syre. Den går alltså blixtsnabbt från gul till blå när kniven går genom svampen. Fascinerande!

I skogen hittade jag, förutom dessa stora dubbelvarianter, en hel drös med små, små blodsoppar, så där perfekt runda bollar med tätt sittande hattar. Att skiva ner dessa i en smörstekning eller hacka ner i en soppa var absolut orimligt. Därför tänkte jag att tiden var inne för att prova inläggning av svamp!

Jag rensade svamparna, kokade dom sedan i 10 min. La dom i en burk och slog över en cirka 1-2-3 lag. En del ättika, 2 delar socker, 3 delar vatten. Cirka skriver jag för att jag aldrig mäter, går på känsla och kontrollsmakar alltid. Oftast har jag mindre socker och mer ättika i min 1-2-3-lag. I lagen hade jag också kummin, senapsfrö, vitpepparkorn och lagerblad. Sen har burken stått i 3 dagar. Idag var premiärsmakning!

Den picklade svampen samsas på tallriken med potatismos (självklart med muskotnöt), köttbullar, fjällskivlingsås, inlagd lök, pressgurka och stekt lök. Redig husman kräva också sin sprinklade persilja (..och stekta lök såklart).

Svampen var en hitt! Blodsoppen är lite mer fast i strukturen och passar säkert därför bra att pickla. Och snygga blev dom med!

Ses i ottan!

Mycket vill ha mer

Göken!

I år skulle jag bara ha ca 5-6 plantor tomater. Förra året blev det på tok för många. Det tar ju sin tid att plantera, ge näring, binda upp, pyssla och dutta med varje planta. Framförallt tar det tid att VATTNA. Ännu mer framför allt tar det tid att oroa sig för sina plantor. Jag tar ju gärna i lite extra när jag sår, om det inte tar sig och har samtidigt svårt att slänga mina kära toppar till plantorna som jag klipper av. Av topparna blir det nämligen nya plantor på nolltid, om dessa får stå i vatten i några dagar, eller direkt ner i fuktig jord. Därför stod jag alltså med 18 plantor som plötsligt akut var tvungna att planteras om.

Som tur är finns det nästan alltid svarta platshinkar att köpa för en halv guldpeng på exempelvis blomsterlandet. Dessa 18 plantor har jag duttat, gullat och oroat mig för hela sommaren och igår skördade jag av det absolut sista.

Som en tavla på köksbänken.

Bifftomaten Brandywine

Det fina med tomater är att så länge de har växt till sig i storlek kan de utan problem ligga och mogna i rumstemperatur. Det gör att skörden kan bli lite mer effektiv.

När det krisade och jag hade ca två kilo tomat som var tvungen att tas hand om NU. Då halverade jag dem, la dom med den öppna sidan upp på plåtar. Läggs den snittade ytan mot plåten så tar det en evighet innan de torkar. Jag satte sen ugnen på 50 grader. Luckan på glänt, med en slev eller annan uppfinning emellan. Sen lämnade jag de där över natten.

När dom är torkade kan de läggas i en burk med en god olja, skivad vitlök, basilika, salt och en skvätt vinäger.  Jag gillar det lite extra syrligt och tar mer än en skvätt vinäger. Syran i vinägern hjälper också till för hållbarheten.

Jag förvarar den inlagda tomaten i kylen. Anledningen är för att tomaterna har legat i ugnen i många timmar.  Under denna tiden, i en härligt trivsam temperatur för oönskade bakterier, kan det växa till och oljan kan sen härskna. Trist att behöva slänga burkar som blivit dåliga. Därför tar jag det säkra före det osäkra.

Vi ses i ottan!

Svampar är det nya

Göken!

Jag snöar ju lätt in på saker och ting. Och nu kretsar min lediga tid kring svampar. Tills för en vecka sedan hade jag bara plockat kantarell och någon enstaka sort till. Nu googlas det på skivor, strumpor och rör. Tomater, ogräs och andra måsten får vänta för det finns svamp att finna.

Nu har jag breddat repertoaren något för varje dag. Denna drömmen i livet stod där så snygg och stolt. -Hmm väldigt snygg flugsvamp, tänkte jag och gick vidare. Sen fick jag reda på vad det var. En stolt fjällskivling som bara ber om uppmärksamhet och smör i en panna.

Jag har också lärt mig att älska blodsopp. Den röda nere till vänster. Är den inte vacker så nackhåren reser sig?!

Kallejohansvamparna har fått mysa in sig i en pickleslag tillsammans med lök, kummin och senapsfrö. Där ska dom få ligga och ha sig ett tag.

Stolt fjällskivling. Finner inte ord.

Ses i ottan!

Kål med attityd

Göken!

Håll till godo! Här kommer en bildbonanza på en av mina (många) älsklingar i livet. Spetskålen.

Den fina, snygga, härliga i kål-kompisgänget som fångar allas blickar. Den som fick uppmärksamhet av de mest spännande killarna, som alltid var så där oansträngt snygg och alltid fällde de mest välformulerade replikerna. Och såklart skrattar snyggt och medryckande. Som är söt, mjuk och ödmjuk men ändå med styrka och självkänsla. DET är spetskålen i kompisgänget.

Här om dagen skördades årets första spetskål och jag hade med mig ett gäng på helgens marknad. Tog såklart snabbt slut, för vem vill inte ha en med en spetskål att hålla om och vila sina ögon på.

Se bara, snygg med kläder.

Och utan! Knäsvag är ordet.

Mitt tips är att göra som jag gjorde förra året, välja ut en liten spänstig en med attityd (viktig detalj).

Dela på mitten, smeta på honung, jordnötssmör, citron, risvinäger, salt och peppar.

In i ovnen! Minns ej temp osv. Men säkert blir 175 grader i 20-30 min bra för att behålla spänst men ändå få en yta.

Lite pesto och soltorkad tomat till och snygga till med en nypa sesamfrön. Säkert ännu snyggare med svarta sesamfrön!

Ikväll ska jag göra min spetskål med hasselnötter och brynt smör. Blir säkert inte en ledsam middag. Har också en hög med Karl-Johan svamp som ska bli något.

Medan jag funderar på hur Karl-Johan ska ätas ska jag nu iväg och rösta. Det hoppas jag (fan) att du också gör. Och inte SD då, för vi kan INTE ha ett gäng pottsorkar till att styra landet. Vem vet vart det skulle sluta. Tacka vet jag mångfald, landsbygd och frihet!

Ses i ottan

Inte alltid lyser solen

Göken!

Nej, inte alltid lyser solen. Men efter regn kommer solsken. Det vet ju alla!

Dag nummer två och en inre stress som maler onda tankar och halsbränna som påminner om att skynda mig ännu mer och andas lite mindre. För uppenbarligen blir jag en lite bättre människa om jag gör allt lite snabbare och hinner åstadkomma lite mer för varje vaken minut (obs ironi).

Det här med hormoner är väl jävulens påfund. Nej, egentligen inte. Sanningen är ju att typ alla våra funktioner i kroppen styrs av hormoner (Typ allt som har med ätande att göra och jag älskar ju att äta). Därför är det inte jävulens påfund. Men dom där hormonerna som kokar ihop en liten sate på axeln, som bara inte kan låta bli att tjata: -”Du gör nog inte rätt nu” -”Du borde inte göra så” -”Nu tänker dom nog att du är en idiot” -”DU GÖR FEL” -”Snart kommer alla på att du egentligen inte vet ett skit”

Och att det sen ska ta ca ett dygn att ta sitt förnuft till fånga och inse att det är hormonsaten som klankar och klagar.

Lagom då kommer solen igen och jag behöver inte längre tävla mot mig själv för att bevisa för saten att jag inte är en nolla. Då skallar jag saten, tar ett djupt andetag och tänker att imorgon är en ny dag.

Kvällen spenderas i soffan, med en kaffe och en vit lurvig hund på magen.

Ses i ottan!

Zucchinibjässe med gottekompott

Göken!

Trots kallare väder har de sista dagarna följt av regn varit varma och soliga. Vad händer då? Jo Zucchinin som gömmer sig i gräset blir till en bjässe på två obevakade sekunder. Även om små zucchini är mina favoriter ska de stora bjässarna icke föraktas!

Dela bjässen på mitten, gröp ur det mjuka, ner med det i en bunke och blanda med allt gott du hittar där hemma.

Idag blev det en gottekompott av:

Svartkål

Körsbärstomater

Oliver

Pesto

Gul lök

Vitlök

Rapsolja

Chili

Parmesan

Salt och peppar

In i ugnen på 200 grader i ca 25 min.

Den kan säkerligen bakas längre i ugnen, men jag gillar när både zucchini och lök är lite chunky.

Ses i ottan!

En skitig gris är en lycklig gris

Göken!

Nyduschad, skrubbad osv. sätter jag mig i bilen. Känner mig så där lite lyxig och frän i rena jeans, krispig vit skjorta och väska över axeln (alltså en snyggväska i mocka, inte en fläckig tygpåse som luktar matlåda och lite ko). Inser då att snoken är full av damm. Svart damm som uppenbarar sig i backspegeln.

Orutinerat.

#ursäktavarärtoan?

#bondeliv

Förövrigt var tapasen god! Bästa var utan tvekan det enklaste:

Ansjovis med bröd, tomat och citron! Varför krångla till det hela. Hallelujah!

Sötsaker är ju en ohyggligt viktig detalj i mitt liv. En PEACH MELBA intogs också på full mage. Persikoglass, hallonsorbet, vaniljcurd, toppad med persikogodis. Trots full mage: JESUS!

Denna var slut innan jag hann tänka ”borde ta en bild”

Ses i ottan!

Bivax

Göken!

Naturens under.

Är inte detta ett mästerverk så vet inte jag. En vacker dag ska vår egna gård omges av bin. Av dessa flitiga bin ska växterna pollineras, vaxet ingå i salvor och cerat och honungen bredas på en macka ( honungsmacka = top 3 mellis, eller top 1 nu när jag tänker efter).

Tills dess njuter jag av bin, honung och vax från en biodlare med drottningkupor på vår tomt. Det är fint!

Ses i ottan!

Vild pepparrot

Gökens!

Jag har idag gått ca 25 steg utanför dörren och plockat min egen vilda pepparrot. Fick för någon dag sen tips av en bekant som bara skulle ut och gräva upp lite pepparrot. -Va, vild?, frågade jag. Ja, det växer lite var stans fick jag förklarat för mig. När jag kom hem från jobbet spanade jag på hundprommenaden och anade att jag hade MASSOR, typ utanför dörren. 

Idag fick jag tummen ur och drog upp lite. Mycket riktigt, jag har alltså hur mycket vild pepparrot som helst, hur nära som helst. 

 

 

Det skulle jag vetat när jag i veckan syrade och la in gurka. Då hade jag sluppit klämma ut färdigriven från min kristub i kylen. Dock så går det minst lika bra att använda kristub med pepparrot till syrat och inläggningar. Något grumligt blir det, men smaken är det inget fel på!

 

Gurkan på bilden göttar sig i detta nu ihop med vitlök, kummin, senapsfrö, pepparrot (kristubs-pepparrot) och vinbärsblad. OCH självklart den magiska laken för mjölksyrat som tidigare beskrivits: 15 g jodfritt salt/Liter vatten.  Ner med allt i burken, på med saltlake och stäng locket!
Två-tre dagar i rumstemperatur, sen lite svalare i en vecka, sen i kylen i minst en månad för värdig smakutveckling.  Glöm ej att syrat blir bättre med tiden!

Vi ses ottan!

Pollinera mera, backa bina

Göken!

Det här inlägget skrev jag på Instagram för några veckor sen:

”Igår kom biodlaren med sina drottningkupor som står på vår tomt över somrarna, med sig hade han som vanligt två burkar honung. Bland annat en ljuvlig trädgårdshonung med smak av örter!
-Ta med en tallrik och en kniv och kom ned till kuporna, sa han. Vilket mästerverk! På tal om att bin är fantastiska varelser så är det den biologiska mångfaldens dag idag. Bin om något är då värt att nämna. Utan deras pollinering försvinner mångfalden av växter. Främst är det kanske de vilda pollinerarna som gör störst tjänst för mångfalden men i takt med att dom minskar behövs allt fler biodlare. Med besprutning och minskade naturbeten minskar våra vilda pollinerare och även de växter som behöver hjälp med pollinering, särskilt våra hjältar de kvävebindande baljväxterna. Backa bina!”

Den orimligt färska honungen i vaxkakan var i sig en upplevelse, en ljuvlig smak av raps och försommar. Inte nog med att bina gjort den fantastiska honungen. När jag silat av honungen hade jag en massa vax kvar. -Hur kan jag ta tillvara på den?

Jo såklart! Något som för mig låter som de allra mest husmoderliga, tantiga, gröna vågiga, trädkramiga, greenpeaciga man kan göra. Egen bivaxsalva. Efter att läst 4-5 instruktioner tänkte jag: Enkelt! Smälta ihop vax med rapsolja och kokosfett, hur svårt kan det vara.

INGEN nämnde dock att det hela är som att försöka slå ihop en majonnäs med kalla ägg och varm olja. Alltså svårt, pga just temperaturskillnaderna (Majonnäs ska ju ha lika temp på råvarorna för att enkelt gå ihop i en emulsion). Exemplet kalla ägg och varm olja, alltså för att tydliggöra HUR mycket jag fick vispa för att få ihop vax och oljor.

Men det gick! Tackar mig själv för att jag uppmärksamt lyssnat på livsmedelskemin och fattat grejen bakom en emulsion (fosfolipider, polärt, opolärt osv. för att word styla). Det magiska tricket var att efter misslyckandet med separerad ickeblandad blandning, hälla av oljan igen när vaxet hamnat på botten och sen långsamt vispa in lite olja i taget. Vips så hade jag min emulsion.

Vilken succé för mina ömma, valkiga och torrspruckna händer, efter de två första arbetsveckorna med intensivt kroppsarbete. Bivax sägs ha antibakteriella egenskaper (obs, ej 100 % faktagranskat) och alla tre ingredienserna är såklart återfettande,

Jag använde alltså:

20% bivax
20% kokosolja EKO
60% svensk (obs!) kallpressad rapsolja KRAV

Smälte bivax i vattenbad.
Sen ska troligt oljorna strilas ned under vispning långsammare än jag gjorde. Tänk majonnäs, långsamt i början då det mest kritiska momentet sker där oljan ska finfördelas i vaxet.
Kyl ned något och sen häll på burk.
Förvara mörkt och kylt för längre hållbarhet.

Tyvärr hade jag otur när jag tänkte. Mitt bivax innehöll trots silande antagligen en del honung och därför blev procenten rent bivax lägre än väntat, alltså lite lösa salvor. Nästa gång blir det bättre!

 

BACKA BINA!

Ses i ottan!